Nya planer...

Hallå alla ikeläsare.
Efter cykelturen har nya planer börjat snidas.
Jag och en polare ska cykla upp till klarälven, bygga en flotte, flyta på älven i fyra dagar,för att sedan cykla hem.

Hallå.

Det var en resa både genom Sverige och mig själv.

Mycket intryck och upplevelser att bearbeta. Kanske kommer det nått här eller i nån annan form.

Kanske en roadbok med Styrlund.

Vilket fall så har jag blivit beroende av saker. Så det blir mälardalsleden snart. En trevlig tredagars tur.

Det jag kommer minnas mest från denna

tur är de brutalt vackra vyerna.

Sangis

Beklagar den dåliga uppdateringen här inne. Telenor prioterar inte Tornedalen när det gäller täckning.

Det har varit händelserika förstadygn.

Började redan i Gällivare i lördags. Bussen som jag trodde gick till Pajala var en fantasifoster i min hjärna.

Det går inga bussar till Pajala på lördagar.

Läffe och jag fattade efter en stunds funderade beslutet att mekka ihop hojarna och dra.

Vart vi skulle visste vi inte riktigt. Pajala eller Övertorneå. Korsningen där det beslutet låg nån mil framför oss. Vi beslöt att vi bestämma oss i korsningen.

Blev Pajala. Det beslutet ledde till saker som varken jag eller Läffe kan förklara.

Återkommer till det senare.

Nu är vi i Sangis. En by längst upp i bottenviken. 

Bilden är tagen i Lappträsk. Tydligen en gammal tågstation som användes av militären.

Packningskaos.

När jag har tid ska jag berätta om packväskdramat som pågått senaste veckan. Komik på en ny nivå.

Packning fortsätter....

En fundering i tältet.

Just nu begår jag ett brott, eller alla fall en  överträdelse.

Mitt tält står inne i ett naturreservat. Ett nyblivet sådant. 

Runt Stockholm har antalet naturreservat ökat markant senaste åren. Tyresta nattionalpark och växt ut till havet, den nya delen är ett reservat.

Nu finns det säkert nån som brölar till om att naturreservat behövs och är bra. Självklart behövs kanske vissa.

Den massiva förekomsten av naturreservat runt Stockholm har inget med naturens väl och ve att göra.

Utan det är ett sätt att kringgå allemansrätten.

Ni vet den där saken som vi svenskar är så grymt stolta över.

Varför denna medvetna begränsing av vår grundläggande frihet förekommer kan man ju fråga sig.

Prylköp

Eftersom jag tillhör kategorin av trygghetsnarkomaner som inte kan leva utan den smarta telefonen är denna pryl skitviktig.

För hur smart telefonen äter den idiotmycket ström. En död ajfån är grymt osmart.

Jag fick den briljanta idén att slita bort mina lysen, vem fan behöver lysen när det finns midnattssol, tänkte jag ungefär.

Det resulterade i att jag hade en navdynamo som alstrade ström till ingen nytta.

Med den där lilla prylen löser saker. Ajfånen slipper dö och jag framstår som lite smartare än innan.

13 dagar kvar..

Det närmar sig. Den abstrakta distansen jag hade för två år sedan känns extremt avlägsen.

Läffe var på en cykeltur på Åland i veckan. Han lyckades fyllevurpa. Det gick bra.

Hittade äntligen cykelväskorna jag vill ha. Tog ett jävla tag.

Cykeln är åter hemma.

Har bestämt att inte spy för mycket galla här inne. Men lite måste jag.

Det första man får lära sig som maskinreparatör är att tvätta rent maskinen man ska jobba med. Underlättar arbetet betydligt. 

Byter man en sak som en kedja SKA man göra rent dreven.

Inte fan bryter man den gamla kedjan och kränger på den nya.

När man har jobbat klart. Snyggar man till  efter sig.

Jag skulle aldrig lämna tillbaka en skitig cykel till en kund. Det handlar om yrkesstolthet. 

Sedan när man ringer upp firman och påpekar brister och fel. Ber han mig komma in så han får göra om.

Även det är idiotiskt. Han fuskade med jobbet från början i hopp om att tjäna in tid. När fuskandet påtalas. Ska kunden komma in.

Jag åker aldrig tillbaka till ett företag som jobbar så.

Cykelservice finns på närmare håll än inne på söder. 

Fool me once, shame on you; fool me twice, shame on me.

Söndag

VM brusar i omgivningen. Konstigt nog är

Jag inte lika engagerad som vanligt. Självklart tittar jag. Mera på ett avmätt sätt.

Mitt fokus ligger på annat. Inte så att jag ältar varje kilometer vi ska cykla. Utan mera att jag förbereder mig. Det värsta kommer bli saknaden till barnen och flickvännen. 

Saknaden kommer komma. Har man inte tänkt funderat på den innan kommer den förlama en.

Läffe, min följeslagare på denna tur, kommer inom kort börja skriva här inne. Ingen aning om vad. Troligtvis om björnskräck och sånt.

Så, nu är jag klar för denna gång.Tungt sommarregn ute, min cykel står på Söders cykel, kvinna sover, dotter sover och det finns 3 folle i kylen.

Till havs....

Pedagogdag.

Läffes björnskräck är nått jag tar på största allvar.

Han kan inte leva ett helt och normalt liv med denna nedsättning.

Jag bestämde för att ta tjuren i hornen och be Mats lämna skolan. 

För att jag är en humanist, en filantrop, helt enkelt en bra människa.

Gjorde en trygghetsbild åt honom. Den ska han ta fram varje gång han känner björnfrossan stiger i honom.

Valde att använda en barnbok, för att förstärka trygghetsfaktorn hos Läffe.

Med mindre än en månad kvar till avresa bör han titta på denna bild minst 17 gånger om dagen och nynna texten.

Då kommer han vara frisk i huvudet lagom till att vi sätter oss på cyklarna i Pajala.

Första dagen som en fri individ.

Lämnade in cykeln för en ordentlig genomgång.

Det råder total sjukstuga på Söders cykel just nu. Nån anställd låg minsann hemma med 47.3 i feber. Fick veta att det kunde ta några dagar att få den klar.

När jag tutade i giraffen skrattade dom. Min förklaring att det var ett björnskrämmarvapen var nog inte så övertygande.

Nu ska jag vidare till Decatlhon och diskutera förekomsten parallella verkligheter och dess påverkan på mej.

31 dagar kvar.

Jag och Läffe hade planeringsmöte på Svanen i går.

Plötsligt frågade han mig om jag skulle ha med tårgas eller nå liknande. Jag blev lite ställd över frågan. Undrade varför jag skulle behöva sånt skit.

- Det ger en lite extra tid att springa ifrån en björn, svara han.

- Extra tid till vad? Björnen kommer ifatt dig ändå, till på köpet har du gjort honom arg.

- Har hört att björnar har svårt att springa i nedförsbackar.

- Jaha, så först ska du göra björnen arg och sedan hitta en backe och springa ned för? Nädu, Läffe, lämna sånt där skit  hemma. Kommer det en björn så ska vi bara lägga oss ner. Då visar vi tydligast att vi inte är ett hot för den.

Sedan fortsatte planeringsölen komma. Vi snackade lite om vad som händer om nån av oss tvingas bryta. Enades om att den andra måste fortsätta. Allt annat går bort.

Idag var sista dagen på jobbet. Kommer sakna både elever och kollegor. Fick en utmärkt björnskrämma i present.

Testade den på några gångare som kom i vägen. Funkade så där.

Skällde ut dom. Frågade med ilsken röst om dom inte hörde mitt giraffhorn. Asen skrattade åt mig.

Som björnskrämma kommer den funka perfekt. Handlar om frekvenser och sånt. Just detta horn ligger på 237 nHz. Svensk brunbjörn får tvångstankar och sprutmage av den frekvensen.

I morron lämnar jag in cykeln för en sista genomgång på Söders cykel. 600 spänn så fixar dom det som behövs. 

Måste även ta mig ut till Decatlhon och lösa väskproblemet. Vad dom menade med lösa problemet vet jag inte riktigt. 

Vi lever ju trots allt i verkligheten.

Har fått ett litet problem. Packväskorma jag köpte på Decatlhon funkar helt enkelt inte.

 Väskorna i sig är jävligt bra när det kommer till packningsmöjligheter. Även utseendemässigt funkar det.

Problemet är fästanordningen, upptäckte detta inför det skärpta läget.

Det är inte samma fästen som på bilderna på deras hemsida. Blev först lite paff. Bestämde mig för att försöka " komma på" hur designen på decatlhon hade tänkt sig hur man ska fästa väskorna.

Gav upp. Insåg att decatlhon helt enkelt valt sämre och billigare konstruktion för att få en högre förtjänst. 

Tyvärr har Decatlhon iver att tjäna pengar skapat en produkt som är helt obrukbar.

Titta på bilden, så fattar ni.

På både gott och ont lever jag och de flesta andra i verkligheten, inte på Decatlhons hemsida.

Jag har INGET emot Decatlhon som företag, använder flera av deras produkter och är extremt nöjd. Troligtvis därför jag är extra störd över denna sak.

Decatlhon borde vara smartare än så här.

Skärpt läge.

Kvinnan klarade maran perfekt. Hon sänkte sitt pers. med 25 min.

Själv sitter jag och tar en kaffe ute vid Flottsbro. Spanar efter bävrar.

Nu kanske du undrar vad det skärpta läget handlar om. Det ska jag berätta, om  du är jävligt snäll.

Titta på denna bild.

Fattar du? Hajar du det Jack?

Det pågår ett FULLFUKKINGPACKNINGSTEST!!!!

Hoppsan, versalanfall, nog bäst att ta en påtår.

Konsumtionsdag

Jag vet. Har skrivit att jag varit färdighandlad.

Inser att man fan aldrig blir färdig om man inte sätter stop. Så nu är det totalembargo. Ska ringa FN och be dom lägga lite resulutioner och dylikt.

Kanske kan vår utrikesminister hjälpa till. Han är ju duktig på sånt.

Jaja, vilket fall var jag ut till decatlhon idag igen. Springer där så ofta att jag har bättre koll på deras lager än dom själva.

Idag hade äntligen väskorna jag ville ha kommit hem.

 Styret köpte jag på team Sportia ute i sickla. Fjärilsstyre kallas det tydligen.

Jag höjt, sänkt, vridit på styret i 3 dagar, tror jag fått till ett bra läge.

Troligtvis har jag, enligt nån styrmonteringsexoert, satt styret totalfel. 

Kollade runt lite på hur andra satt det, alla tänkbara sätt finns. Styret är ju så knäppt att det inte finns ett rätt att montera det på. Man går gå känslan helt enkelt.

På lördag springer kvinnan maran. Styvt 1 år efter förlossning. Stöddigt.

Lördagscyklerier

Hade som plan att ta mig ut till F18. Men nån stans på vägen tappade jag lite fokus, såg av en slump att det fanns en gammal gruva i omgivningarna.

Så F18 blev huddingegruvan i stället. Tydligen en gammal järnmalmsgruva från 20- talet.

Åt lunch och glodde på en vattenfylld gruva.

Blev 40 km idag. Kände ett förstorat tvång att runda av turen med en thaiöl i Fruängen.

Militärcyklingstur.

Tog en tur ut till hemvärnets stridsskola i lördags. Blev 6 mil fram och tillbaka.

Ett uppbrutet säkerhetsskåp och aggressiv skyltning som lunchutsikt.

söndag

När jag bestämt mig för en sak, hur omöjlig saken kan uppfattas av andra, så avslutar jag saken.
Jag förbereder mig alltid genom att utföra saken i min hjärna ungefär 1000 gånger. Varje gång är det något som går fel, då löser jag det och slutför jag det teoretiskt.
Ibland gör jag som skumma tester praktiskt i vardagslunkens tristess.
Idag lagade jag mat med stormköket hemma.
Muppigt som fan, sån är jag. Jag vill ha koll på sakerna som jag kan. Väder, björnhonor med barn och påtända långtradarchaufförer kan inte påverka.
Men jag skulle bli grymt besviken om saker gick åt helvete för en sak jag hade kunnat hindra.
Så, nu ska jag sova. Självklart tar jag cykeln till jobbet.  12 km är en lagom tur för att väcka hjärna och kropp innan jobb.
Bilden är från turen i söndags.  Sörmlandsledens stenar hade inte en chans mot mig.

Tyresta

Efter nån veckas gnällande över värk i knän och höft bestämde jag mig för att sluta känna efter.
Så jag tog en dagstur ut till Tyresta och testade av stormköket. 6 sköna mil för att mjuka upp gubbkroppen.
På hemvägen började det hagla.  Av alla typer med väder är hagal det värsta. För en sekund klurade jag på att ringa kvinna och be henne hämta mig Tyresö.
Den tanken dödade jag omgående. Inte fan kan jag ringa och snyfta när saker är jobbigt på en grusväg utanför Boden.

Nu ni.

Det är slut på leken nu.
Är slut på det det där diffusa kollandet på kartor. Nu är biljetter beställda. Avbokningsskydd är för välfärdsslavar.
Det är slut på leken....

konstiga namn och sånt

Fick hem tältet idag. Ett Quick hiker ultralight.
Nu kommer de konstiga namnen, märket är Quechua, som är ett av Decathlons egna märken.
Två väldigt konstiga namn som passar dåligt i en svensk mun.
Nog om det. Har bestämt att första testturen med packning går till Tyringe naturreservat.
Nu ska jag ringa och skrika på Läffe om mitt tältköp.

färdighandlad

Nu är det färdigshoppat inför resan. Till kvinnans glädje. Började nästan själv tröttna på allt konsumerande.
Det sista som behövdes var ett tält och ett liggunderlag.
Träffade min följeslagare på denna resa idag. Han kommer benämnas som Läffe här inne.
Vi pratade om rent praktiska saker idag. Hur fan tar vi oss upp till Pajala. Vi enades om nattåg. Man hinner ju med mera folle på tåg än flyg.
Läffe som gjort en liknade tur längs andra kusten, hade lösningar på hur vi ska transportera våra hojar på tåget och den avslutande bussresan.
Första testturen med tält och packning blir i slutet av Mars. Runt 3 mil hade jag tänkt mig att den skulle bli.

  

ettan.

hade skrivit en snyggt förstainlägg här. När jag skulle posta skiten försvann sakerna. Så det det vackra förstainlägget kommer få bli det andra eller sista.
 Känner jag mig själv rätt kommer det där perfekta förstainlägget aldrig skrivas här.
För att sammanfatta saker handlar denna blogg om en cykeltur.
En vansinnig tur på 140 mil från Pajala till Stockholm.